lördag, december 25

berlindagboken 2010-2011

24e december 
21:47

Druckit alkohol sen fem och firat jul d.v.s. ätit korv och kartoffelsallat. Vi har till och med fatt julklappar av Carstens mor och far. Det är sa fint att det gör ont i hjärtat. Vi dricker rödvin, röker för mycket cigaretter och lyssnar pa indiemusik. Planerar ocksa en tatuering. Saknar inte Sverige alls även fast bakelserna här innehaller sylt och vi inte förstar särskilt mycket. Snart ska vi dra ut pa nattrunda och njuta av Berlin. Aka bil med onykter förare. Fett!
Vi är hemma och blir välkomnade som att vi är medlemmar i denna tyska familj. Tusan/fasen vad bra detta blir. Hundarna är sötast.

Miina och jag fascineras av samma saker och har exakt samma drömmar. Det är nästan för bra för att vara sant!


SIDETRACK:

"Jag rakade komma emot doftsprayen i badrummet med min rumpa. Det pös och jag bröt ihop i ett försök att berätta för Amanda vad som hänt. Vi dog lite av skratt. ÜÜH , vilket minne:D"

25e december

04:58 (som vi skrev detta da vi drog ut runt 11 pa kvällen)
Vi stack ut för att upptäcka staden och gar in pa ett ställe som har 21-arsgräns. Det första vi ser är blommorna, svamparna och humlorna i taket och sen ser man en bioduk som visar 60-talsvideos. Sätter sig ner vid baren och blir bjudna pa öl av världens bästa Carsten. Slushshotarna kommer flügandes fran bartendern och utbringar skalar till höger och vänster. Man röker inomhus och inser hur mycket rök vi kommer att lukta dagen efter. Men vi bryr oss inte och inser hur lyckliga vi är här i Berlin. "Nice hat"... Det var där den amerikanska piloten kommer in i bilden. Jake hette han, fast han hade väldigt manga namn under kvällen. Sjukt klyschig kille. Fru sen high school, tva barn, pilot och har en röst som är skrämmande lik Ray Romanos. Kommer pa att han är en blandning mellan David Zimmer a.k.a Ross fran vänner och Zach Braff a.k.a J.D. Eftersom han da redan lyckats kalla Miina för Carstens mamma sa försökte vi fa honom att snurra runt och skrika "EEEEAAAAGLE". Gick sisadär. Fick en luckycharm av bartendern som sitter runt halsen som kommer ge mig tur här i Berlin. Miinas lyckoamulett ger redan en jäkla massa tur känns det som, eller sa är det bara vi som är bäst.

Tunnelbanan hem sag vi HONOM! Justin White Ginger Smithlake. Det var en blandning mellan exet André, Justin Timberlake och Will Smith... galet roligt. Vi tog kort pa honom och skrattadesa vi fick ont i magen. Det roliga här är ju ocksa att man kan säga vad som helst till vem som helst och de förstar inte ett ord... fast ibland sa pricker dom rätt. "Om du säger ja nu sa bjuder jag dig pa öl"
damn

13:38
Slitet men inte bakis. Skönt! Skrattar at jackulation och äta mat i sängen. Vi äter marsipan och dricker kaffe till frukost. Är fortfarande fascinerad över hur man kan ha spenderat 7,5 € pa en kväll och har da fatt ett paket cigg, ett mal mat, massa alkohol och tagbiljett hem. Nej. Idag ska vi äta fügel.

15:10

BARNEYMOMENT: Star ute och röker när Miina plötsligt fimpar av sin cigarett mot en kvist. Den rykande askbiten flüger och landar rakt i Miinas kaffekopp som hon haller i. PLUMS! ... tystnad... sen asgarv. AWEsome. PUSS

fredag, december 24

Berlindagboken 2010-2011

Kommer en ny kategori. Den heter Berlin.

Jag tar med mig block och penna och kommer skriva om allt som händer så när jag kommer hem den 5e januari blir det ett eller två datum at a time då jag kommer skriva om varje dag i staden som vi romantiserar tills vi spricker. Vi kommer att filma också och klippa ihop det till en liten härlig några-minuter-av-äventyrs-film.

Första note i blocket:

24e december 02:29
Har sovit en timme och om 30 minuter ska vi börja göra oss i ordning och packa ner det allra sista. Flygbussen går 04:40. Kan bli party, kan bli sömnigt. I vilket fall är det snart dags att börja peppa. God jul Sverige. Berlin, here we come!

Pusss

torsdag, december 23

Berlin inatt :'D

Här sitter vi och klockan är inte ens julafton än! Vi har lagat mat och är vakna som fasen.
Jag sov knappt en timme och vaknade och var lite arg för att klockan bara var 11. Vem är duktig nog att lyckas sova i en timme? Yikes

Så det blir att dygna tills flygbussen går d.v.s. klockan 04.40 lite senare sådär. Blir nog super.

Vi hörs i Berlin. Eller inte.

Puss

tisdag, december 21

Hoppa av skolan?

Jag hatar telefonsamtal ifrån skolan!

Ännu ett IG. Jag tror inte att jag klarar av sista halvåret i skolan. Om jag skulle bestämma mig för att klara det så skulle jag behöva plugga varje dag. Alla vet att jag inte är en sån sorts person och att jag aldrig kommer att bli. Så från och med nu ger jag upp! Jag sticker till Berlin och just nu är jag inte så säker på om jag någonsin vill komma tillbaka.

Hello americans!

Haha kikade lite på statistiken på blogspot. Jag märker att människor från USA och Storbritannien läser min blogg till och från? Måste erkänna att jag tycker det är rätt roligt! Hej och välkomna, kanske?

I alla fall så har framtidsångesten nått mig också.
Jag tror faktiskt inte att jag kommer klara av att skaffa mig ett slutbetyg, det blir nog ett samlat betygsdokument för min del. Skoj!

Nu tänkte jag att jag ska försöka bli frisk d.v.s. suga på mucoangin och dricka c-vitaminsvatten!

Förresten så ska jag fixa en kameraladdare till kameran (som har varit borta så länge att jag inte minns när jag använde kameran senast) så att jag kan börja fota lite igen. Kan vara roligare med lite bilder. Och jag antar att mina vänner vill se fina bilder från Berlin när jag kommer hem!

Ha det super!

måndag, december 20

Angående insomnia & rädslan

Sömntabletter. Oro. Fjärilar i magen. Ensamhet. Rädsla. Tyngden i ögonlocken med energin i kroppen. Slappna av. Blixtar genom kroppen.

Tänkte ta en sak i taget. För nu när jag är vaken har jag något, som jag tycker är intressant, att skriva om.

Ibland när jag ska sova, så lägger jag mig bekvämt med en hand under kudden och en hand liggandes mot min kind. Jag slappnar av och sluter mina ögon. Pang. En blixt av energi far igenom min kropp och jag öppnar ögonen fort igen. Ännu en natt då jag inte kan sova. Jag har en mage som skriker efter mat hela tiden, dock har jag ingen mat att erbjuda honom. Jag har en mage som pirrar till oändligheten och det finns ingenting jag kan göra, förutom att kedjeröka, som får det att lugna ner sig. Jag kan inte slappna av och jag finner mig själv livlös i kroppen, med ben stela som kontorsarbetare och det går inte att slappna av. Jag häller i mig fyra stycken valeriana och hoppas på att min stelhet ska gå över. Nej. En timme senare ligger jag där, hungrig, orolig och pigg.

Det lustiga är att jag gäspar ungefär en gång var 30e sekund, men hela min kropp ber mig att gå upp och göra någonting. Å andra sidan vågar jag inte gå upp ur sängen för jag är helt övertygad om att Sean står bakom hörnet och kommer att flåsa mig i nacken. Det är kanske för att jag är ensam. Jag känner mig nåt så otroligt ensam när jag försöker spendera mina kvällar i en alldeles för stor lägenhet för lilla mig.

Sen blir jag ledsen. För jag börjar tänka på allting jag inte har, alla jag saknar och hur ensam jag är i natt. Det blir inte bättre under natten. Efter sorgen så kommer ångesten.
"Varför kan jag inte sova för?! JAG MÅSTE SOVA! Jag förstör för mig själv, jag sumpar skolan och mina betyg. Jag kommer aldrig kunna behålla ett jobb. Jag håller på att förstöra mitt liv och jag gör ingenting åt det"
Efter det kommer lugnet.
"Nej, men jag är uppe under natten. Jag tänder alla lampor, brygger kaffe, skriver av mig så kommer jag klara morgondagen. Folk förstår varför jag är trött. Jag kan ju faktiskt inte sova och det är inte mycket jag kan göra åt saken."

Sen kommer tvivlet
"Ska jag försöka sova igen och kanske behöva känna den där obehagliga känslan av blixten som far igenom kroppen? Eller ska jag vara vaken? Är det verkligen så bra om jag är vaken? Jag måste ju plugga imorgon. Jag har ju skolarbete att ta tag i.. Fast det är ju snart lov.. Jag klarar mig. Fast betygen sviktar ju som fasen just nu. Har ig-varning i allting så jag borde gå dit.. Fast ändå. Jag tar tag i det efter lovet. DÅ kommer jag att sova bättre. Det tror jag."

Det kommer aldrig att ta slut. Jag bor i min säng, vaken och rökandes med släckta lampor, då jag inte vågar gå upp. Nej. För då kommer Sean och tar mig. Om jag rör mig härifrån kommer det att slå i väggarna tills jag skriker och ber att det ska sluta.

Godnatt.

söndag, december 19

TV?

Jag fick en liten knäpp i huvudet.
Jag vill slänga upp min tv på vinden. Jag vill inte ha någon tv längre, jag klarar mig bra utan.
Tv är en social mördare och jag vill vara social.

Så fort jag har ringt och fått nyckeln till mitt vindsförråd så ska jag kasta upp den där.
Jag kan ändå inte kolla på film på min tv. Det enda jag har är tv-spel och det klarar jag mig bra utan också. Jag har kommit fram till att jag absolut inte är en tv-spelsmänniska. Zelda är kul, men jag är för dålig på det för att verkligen njuta av det.

Fasen vad ointressant. Jag kan inte skriva om intressanta saker.
Jag hör av mig igen om jag kommer på något kul att skriva om.

Cheers


det där med alkohol...

Jag hade roligt igår. Spelningen gick dåligt, men med den mängd alkohol jag hade i kroppen så hade jag inte ork och energi till att bry mig så väldans mycket.

Och det där med att vara obekväm när en 40+ har sagt till bandet att jag är jättesnygg och att han har ögonen på mig. Vad ska man säga? Ingenting, man undviker honom resten av kvällen och hänger så mycket man kan med det motsatta könet så man ser väldigt upptagen ut.

Det där med att världens bästa arrangör ger min mamma kaffe klockan halv 3 på natten för att hon har stått ut med att hänga på en rockbar där musiken ger en huvudvärk och för att sedan bjuda oss på shots. Det är awesome.
Det var en riktigt bra kväll och jag önskade att man kunde ha lika stort gäng med vänner ute som vi hade igår. 60% av folket var fina vänner. Det ska jag skriva upp på en "måste göra"-lista!

5 dagar kvar till Berlin nu. Måste göra en lista på vad som ska med dit också! Jag är så himla pumped och excited (hittar inte de bra orden på svenska)

Idag är det en sådan dag man sitter med ansiktsmask och målar tånaglarna i gråa mysbyxor. Så det ska jag ta och göra nu.

Puss

fredag, december 17

ännu lite mer tjat om berlin och städning

Jag är sämst idag igen! Fast har hämtat mitt pass och jag såg inte ut som skit, nöjd.

Joel är i alla fall finast av allt som orkar med mig och mina misstag < 3


Nu ska jag städa lägenheten (på riktigt) för mina föräldrar kommer imorgon och
ska kolla på giget och umgås innan jag drar till Berlin. Det är förresten bara 7 dagar kvar.
Det är faktiskt galet.

torsdag, december 16

avsky

Jag avskyr att vara sån där som inte har kontroll över mina känslor.

Men jag tänker vara snäll mot mig själv och säga vad jag avskyr att andra gör istället.

Jag avskyr när folk ska argumentera emot saker som det inte finns någon anledning att argumentera för.
Jag avskyr när folk "rub it in my face" när jag har fel, för jag avskyr att göra misstag.
Jag avskyr att ingen förstår mig och blir sur på mig när jag bara försöker göra rätt val.
Jag avskyr när folk blir arga på mig när jag säger att jag inte litar på människor.


Så. Nu vet ni.. nu vet jag.

Himla bittert. Känner mig som den mest ensamma brewden i världen just nu.

onsdag, december 15

Miin kära vän

Jag läste precis min finaste väns blogg och det gjorde ont i hjärtat av lycka när jag läste vad hon skrivit. Så jag tänkte return the favor.

Miina Hilkka Inkeri Almroth (behövde inte kolla på facebook för att veta, jag är bäst)
När jag läser dig efternamn tänker jag alltid på det som engelska. Älmrotth liksom.
Om inte vi bestämt oss för att bo tillsammans i två veckor hade vi kanske inte varit såhär nära som vi är nu. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på att du är tillbaka i mitt liv som du var för två år sedan, när vi satt och rökte i mitt fönster och du väckte mig på morgonen när du tog bussen från Valdermarsvik och hoppade av vid Stortorget.

Du stöttade mig igenom mina hjärtekross och jag stöttade dig i samma situationer.

Nu sitter vi här igen. Röker för mycket cigaretter och dricker för mycket rödvin, pratar om livet, döden, sorgen och glädjen tillsammans. Vi skrattar tillsammans, du fixar mitt hår åt mig och jag kollar kläder i din garderob. Det är nästan så att kärleken inte räcker till för oss två. Jag älskar dig, Miinus och det vet du om! < 3

DU är bäst. Tack för att du finns! Och hur jobbigt livet än känns så vet du ju att jag bara bor på andra sidan centrum och bara är ett telefonsamtal ifrån dig.

Oj. Så kärleksfull jag kan vara!

måndag, december 13

Han som krossade mitt hjärta tusen gånger om och ändå fick mig tillbaka

Finns nog ingenting värre än att ligga vaken och minnas 3 år sedan. Ska inte dölja att jag fortfarande tänker på alla svek och den hjärtesorg man bar med sig. I alla fall ikväll. Hur jag ansträngde mig för att få din uppmärksamhet, samtidigt som din uppmärksamhet låg på någon annan. Det var ju så tusans uppenbart. Men jag hade precis fyllt 15 och jag var ignorant och förälskad. Upp över öronen förälskad om jag ska vara ärlig. Jag kommer ihåg varenda sekund med dig tror jag. Hur jag aldrig kunde vara sur på dig för att du hade isblåa hundögon och de där fräknarna, som du inte tyckte om, men som jag tyckte så mycket om att pussa på. Så jag kämpade... i två månader försökte jag få din uppmärksamhet för att jag märkte att du tappade intresset. Varje dag.. men jag fick ingenting tillbaka. Idag förstår jag inte hur jag orkade, men på den tiden var jag redo att offra allting för kärleken. Det är en av de sakerna du har förstört för mig, men det tar vi senare. Jag märkte att du gillade någon annan, jag visste till och med vem det var, men jag tillät inte mig själv gå itu, för om jag hade gjort det hade jag exploderat och gått så totalt i kras att jag aldrig hade orkat ställa mig upp igen. När jag brutit mot förhållandets lagar för att få reda på sanningen, så säger du att det är därför du gör slut. Att det inte alls är för hennes skull, att du älskar mig men inte kan lita på mig mer. Jag kunde inte lita på dig heller. Inte för fem öre, men jag ville. Jag ville bara vara med dig. 2 dagar efter att du gör slut med mig, när jag ligger i fosterställning i flera veckor på mitt rum och funderar ut olika sätt att få smärtan att ge med sig, så sticker du till henne. Kommer hem. Är lycklig. Tänker inte på att jag och mitt stackars tonårshjärta tickar och är så nära på att explodera.

Det går 8 månader. Och jag var inte över dig.

Och sedan få tillbaka mitt förtroende, för att kasta det från höghus så höga att de når stjärnorna.
Satan, vad ont det gjorde. "Jag har förstått vad jag har gjort mot dig, Amanda och jag är fruktansvärt ledsen. Jag ångrar mig så jävla mycket och om jag fick en till chans skulle jag bevisa för dig att du är mitt allt och att det bara är dig jag älskar". Då var jag 16, ignorant och lika jäkla förälskad. Du var otrogen. Och det är något jag får leva med i resten av mitt liv. Ditt svek kommer alltid finnas med mig och genom det kommer jag alltid tveka på mänskligheten.

Om jag har känslor för dig fortfarande? Inte ett dugg. Jag har känslor till den gränsen att det gör ont i mitt hjärta att få höra dina historier om när du bryter ner din kropp till molekyler, men också till den gränsen där jag tycker att du får skylla dig själv. Att du satt dig själv där och det är bara du som kan få dig därifrån. Du har förstört alla mina förhållanden från den dagen du krossade mitt hjärta. Och jag har inte fått någon hämnd. Hoppas knarket blir min hämnd på dig.
På ett sätt hatar jag dig, Robin. På ett sätt kommer du alltid vara den Robin jag pussade 9e augusti, 2007. Men du är inte honom längre, även fast du säger att du är det. Du var sådant (jag vill inte svära, men måste) jävla svin som fick mig att tro att det var mig det var fel på. Du fick mig att hata mig själv så satans mycket att jag tillslut inte stod ut med mig själv. Jag gick på alla dina lögner samtidigt som du mådde bra i hennes närvaro. Skit, det är precis var du var. En hög med skit.

Jag hyser agg. Klockan är mycket, men jag behövde få det ur mig. För minnen väcktes till liv och de gör fortfarande ont. Du har satt upp en psykisk spärr i mitt huvud och jag tänker ge dig ett sarkastiskt tack över internet. Tack, Robin. Tack så hemskt mycket.

Usch.

vince



Första kvällen ensam på mycket länge. Känns som evigheter.
Självklart ligger jag uppe och grubblar. Men entourage är på tv
och jag blir lite kär i Vince a.k.a Adrian Grenier.

En cigarett till kanske? Polishuset nästa imorgon.

söndag, december 12

attention whore

Haha. Jag är lite rolig, men nu ger jag upp. Varför letar jag efter bekräftelse på ställen där jag egentligen inte alls vill ha det?

Poff. Kom tillbaka eller kom aldrig tillbaka. Upp till dig.

vi låser in oss i rutor

Usch. Ensamt.

Känns som en sådan kväll jag kommer ligga uppe jättelänge och fundera på saker. De där närmsta vännerna jag hade, som jag gjorde allting med under nästan hela gymnasietiden känns som bortblåsta. Lite så att varje människa i klassen har någon sorts avsky mot mig och jag fruktar att gå till skolan för att möta mördarblickarna. Jag har inte brytt mig förrän nu och jag vet inte varför. Kanske för att jag börjar inse att mina vänner bara försvinner och att jag vill hålla hårt om de som är kvar.

Jag är sur på en människa också. Har inte varit sur förrän nu. Tänker inte svära för det försöker jag lämna bakom mig. Men han är en satans idiot. Och har förstört så mycket att han inte förtjänar karman han gottar sig på. Tack.

Hejdå.

ursäkter & glömska

Nu står jag i ögat av en orkan i min musikvärld. Kanske står i ögat av en orkan för min hela värld. Men jag hittar ingenting som passar själen. Jag ska dra igång lite musik för att jag tänkte städa undan lite. Finns ingenting som gör mig särskilt pepp.

Tycker det är lite synd att vänskap runtom mig bara försvinner. Kanske lika bra, så att våra farväl på studenten och mitt farväl när jag flyr Sverige inte blir lika jobbigt? Jag vet inte. Tycker inte att det är värt det. Men jag har ingen makt över det heller, så jag står här i mitt lugn när jag ser hur allting runt om raseras. Som i ögat på en orkan.

Har i vilket fall haft en bra helg. Fredagen så blev jag full på mitt rödvin. Igår låg jag i en säng med pojken som betyder så himla mycket för mig och åt mig tjock.

Vi retas med oss själva
Letar och förbättrar
Men ingenting är värt det
När leva blivit rädsla

Vi låser in oss i rutor
Vi inte vågar gå ut ifrån
Då kommer rädslan och tar oss

fredag, december 10

det finns mycket nya mål att nå

Sitter hos Miina! Tänker lite på framtiden och sådant där. Mitt tänk har ju bara vänts upp och ner. En dag så gav jag upp de drömmar som har varit störst i mitt liv en väldigt lång tid och började fokusera på nr.2. Göra allting som jag vill göra. Så det första jag kom fram till var att jag har alltid velat åka till Berlin. Nu ska jag dit.

Sen är ju frågan vad jag ska göra när jag är där. Jo. Jag ska äta frukost på julaftonsmorgon med Miina. Dricka kaffe, äta frukost och röka cigaretter. Sen ska vi på museum, vi ska köpa konst, vi ska dricka rödvin, vi ska se staden, vi ska gå på krogen, vi ska hitta alla second handaffärer och vi ska träffa tusen nya människor.

När jag kommer hem ska jag tatuera mig. Jag ska spendera mina pengar på tatueringar, resor och rödvin. Så får det bli. Någonting måste ju hålla motivationen uppe när en fin vän kämpar. Jag kämpar med henne. Det gör alla hennes underbara vänner.

Nu ska jag ta en cigarett i Miinas fönster och lyssna på the walkmen och sånt fint.

tisdag, december 7

att förklara hur kärlek fungerar

Det är faktiskt många som har lyckats. Jag tror dock aldrig att jag skulle göra det.


Jag vet inte hur kärlek känns längre, det var för länge sen. Just nu lever jag på att han gör mig lycklig, det pirrar hela tiden och när jag tittar på honom i smyg så smyger mysiga tankar runt i huvudet. Han är någonstans i huvudet hela tiden och spökar. Jag är stolt över att vara hans flickvän och bryr mig inte ett dugg om vad andra tycker om det. Är det kärlek kanske?

"tänka sig att han är min"



Annan kärlek. Sån där vänskapskärlek. När jag sitter och dricker rödvin och tittar in i min fina väns ögon. Det är sådan kärlek. Att kunna prata om allting, att kunna lita på varandra till 100 %. Med dig så är jag faktiskt så tokigt ärlig, som jag inte kan vara med någon annan. Det är inte många jag tål just nu och inte många som tål mig men jag är behöver inte det just nu. Så jag lägger min tillit och kärlek mot de vänner som jag älskar mest av allting.






Det blir en svår natt.

berlin och tumörer

Ja, livet har vänts upp och ner. Inget band, en fin vän på sjukhus, en f.d. vän som avskyr mig och en lång resa till Berlin som gör mamma ledsen.

Så... I år tänker jag fira jul på ett flygplan till Berlin. Jag funderar starkt på att beställa biljetter idag för det är dags att ta tag i saker. I två veckor försvinner vi in en stad där Miina och jag ska bo en dag.

Jag mår bra av den tanken, samtidigt som Anna-Saras vackra ansikte tittar fram i huvudet ibland. Hon opereras idag. Nu väntar vi alla på svar. Hur det har gått och hur hon mår.

<3

söndag, december 5

för mycket

ibland blir det bara för mycket.

framtidsdrömmar, skam och oro.

jag tänker på beslut jag har tagit, kommer att ta och vad som kommer att hända.
och så tänker jag på min fina vän, som för allt i världen inte förtjänar det hon går igenom. förhoppningsvis kan jag hälsa på henne imorgon.

romantisera gick åt helvete, men jag har åtminstone åkt pulka och känt mig som ett barn igen med människor jag knappt känner. jag har druckit varm choklad i en skön säng och nästan blivit bajsad på av en fågel. jag saknar vincent, men han saknar inte mig. jag vill träffa de här sjuka människorna som har satt sig innanför huden genom att bara vara positiva, bjudit på öl, gjort dumma saker på fyllan eller bara tyckt om läget.

men vince. han som på något jävla vänster tog sig rakt in i mitt hjärta. han som hette emil när jag lärde känna honom. han som inte alls hade dreads när vi stötte på varandra på arvikafestivalen. han som fick en puss eller två ibland bara för att han var så underbar. han som ringde mig på kvällen för att prata om tim burton, poesi och konst. vince är en pojke som går att romantisera. och nu bor han långt härifrån och jag börjar inte mina meningar med versaler. han svarar inte längre på sms, eller när jag skriver till honom på bilddagboken. ringa vågar jag inte, för jag hade en dröm om honom när hans flickvän blev förbannad för att jag ringde. han och jag sa att vi någon gång skulle bo med varandra i eskilstuna för att vi båda behövde nytt sällskap och ingen av oss ville vara ensamma.

sitter hos pojken nu, han som faktiskt nu för tiden är min pojkvän. han är ute på vift medan jag sitter och väntar på att vi ska glo på film, äta popcorn, choklad och dricka coca cola. då börjar man tänka.. och sakna. damn vince, din jävla korv. hör av dig

sen hej till simon också. tänker inte på dig så mycket som jag borde. skriver till dig snart, så fort jag har någonting vettigt att säga dig. hoppas du har det fint där uppe. jag spelade mario på mitt nintendo här om dagen och låten som var på din begravning dök upp. jag kunde inte spela mer.

puss

fredag, december 3

helvetehelvetehelvete

Where did I go wrong? I lost a friend.


Bryt ner mig. Snälla.

hej

död. åt mig. orkar inte mer.

jag har en sån otrolig avsky mot mig själv.

mänsklighet

jag har hört att människor gör misstag, men att göra så många och grova misstag som jag gör gång på gång är inte mänskligt. funderar ibland på om jag är värd allting som läggs i mina händer. karma är bara bullshit.


jag skäms så fruktansvärt.

torsdag, december 2

onödig information

Så finner man sig själv, sittandes i en soffa med flottiga fingrar, tokskrattandes åt ingenting. Mitt liv är så himla bra.

onsdag, december 1

hetsarn

Jag är förälskad i en pojke som hetsar. Folk tycker att han borde raka sig och dra upp byxorna och sluta hetsa.

Men som sagt..
Jag är hetsigast i världen. Jag skriker när jag känner för det.
Jag bryr mig inte om att världens finaste pojke, med världens finaste ögon gör likadant. Jag skulle inte bry mig om han irriterade varenda människa på jorden. Jag tycker om honom. Oerhört mycket. Han är det finaste jag vet just nu. När han är min och jag är hans och vi visar det kommer vi att hetsa tillsammans och vi kommer att vara det jobbigaste och mest irriterande paret i världen. Alla kommer att hata oss för att vi är så lyckliga.

Nu ska jag gå och säga hej till honom tänkte jag. Om han inte hinner springa iväg mitt i all hets.

Hets är nice. Hetsa mera.