Tänkte ta en sak i taget. För nu när jag är vaken har jag något, som jag tycker är intressant, att skriva om.
Ibland när jag ska sova, så lägger jag mig bekvämt med en hand under kudden och en hand liggandes mot min kind. Jag slappnar av och sluter mina ögon. Pang. En blixt av energi far igenom min kropp och jag öppnar ögonen fort igen. Ännu en natt då jag inte kan sova. Jag har en mage som skriker efter mat hela tiden, dock har jag ingen mat att erbjuda honom. Jag har en mage som pirrar till oändligheten och det finns ingenting jag kan göra, förutom att kedjeröka, som får det att lugna ner sig. Jag kan inte slappna av och jag finner mig själv livlös i kroppen, med ben stela som kontorsarbetare och det går inte att slappna av. Jag häller i mig fyra stycken valeriana och hoppas på att min stelhet ska gå över. Nej. En timme senare ligger jag där, hungrig, orolig och pigg.
Det lustiga är att jag gäspar ungefär en gång var 30e sekund, men hela min kropp ber mig att gå upp och göra någonting. Å andra sidan vågar jag inte gå upp ur sängen för jag är helt övertygad om att Sean står bakom hörnet och kommer att flåsa mig i nacken. Det är kanske för att jag är ensam. Jag känner mig nåt så otroligt ensam när jag försöker spendera mina kvällar i en alldeles för stor lägenhet för lilla mig.
Sen blir jag ledsen. För jag börjar tänka på allting jag inte har, alla jag saknar och hur ensam jag är i natt. Det blir inte bättre under natten. Efter sorgen så kommer ångesten.
"Varför kan jag inte sova för?! JAG MÅSTE SOVA! Jag förstör för mig själv, jag sumpar skolan och mina betyg. Jag kommer aldrig kunna behålla ett jobb. Jag håller på att förstöra mitt liv och jag gör ingenting åt det"
Efter det kommer lugnet.
"Nej, men jag är uppe under natten. Jag tänder alla lampor, brygger kaffe, skriver av mig så kommer jag klara morgondagen. Folk förstår varför jag är trött. Jag kan ju faktiskt inte sova och det är inte mycket jag kan göra åt saken."
Sen kommer tvivlet
"Ska jag försöka sova igen och kanske behöva känna den där obehagliga känslan av blixten som far igenom kroppen? Eller ska jag vara vaken? Är det verkligen så bra om jag är vaken? Jag måste ju plugga imorgon. Jag har ju skolarbete att ta tag i.. Fast det är ju snart lov.. Jag klarar mig. Fast betygen sviktar ju som fasen just nu. Har ig-varning i allting så jag borde gå dit.. Fast ändå. Jag tar tag i det efter lovet. DÅ kommer jag att sova bättre. Det tror jag."
Det kommer aldrig att ta slut. Jag bor i min säng, vaken och rökandes med släckta lampor, då jag inte vågar gå upp. Nej. För då kommer Sean och tar mig. Om jag rör mig härifrån kommer det att slå i väggarna tills jag skriker och ber att det ska sluta.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar