Usch. Ensamt.
Känns som en sådan kväll jag kommer ligga uppe jättelänge och fundera på saker. De där närmsta vännerna jag hade, som jag gjorde allting med under nästan hela gymnasietiden känns som bortblåsta. Lite så att varje människa i klassen har någon sorts avsky mot mig och jag fruktar att gå till skolan för att möta mördarblickarna. Jag har inte brytt mig förrän nu och jag vet inte varför. Kanske för att jag börjar inse att mina vänner bara försvinner och att jag vill hålla hårt om de som är kvar.
Jag är sur på en människa också. Har inte varit sur förrän nu. Tänker inte svära för det försöker jag lämna bakom mig. Men han är en satans idiot. Och har förstört så mycket att han inte förtjänar karman han gottar sig på. Tack.
Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar