Jag läser kärleksnoveller och känner samma sak. Jag läser om att göra slut och om brustna hjärtan och får ont i magen av att tänka på att det kan komma en dag då jag inte får vara med Robin mer. Då han inte är kär och jag blir lämnad. Det är då jag blir glad av att vi älskar varandra så innerligt och jag tänker på hans axlar och hans leende. Jag tänker på att han är allt jag någonsin letat efter och att jag aldrig, aldrig vill vara utan honom. Jag minns hur han luktar sådär morgon-mysigt och att det gör mig så himla trygg när jag vaknar. Jag älskar varenda liten del av honom, både utsida och insida. Han är den absolut vackraste människan som finns och hela min världsbild skulle rasa om han inte fanns där.
"Kärlek är när man kramas och blir ett pussel"
Jag är så kär.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar