Det känns lite tryggt att veta att man inte är ensam om att vara bakvänd och sorglig, även fast det känns som att man egentligen är just den personen och till råga på allt: ensam om det.
I stundens hetta så känner jag att jag vill sticka iväg och göra något galet. Denna kvinna lockar fram det ur mig och har gjort det förut även fast vi aldrig riktigt gjorde någonting åt saken. Jag preliminärbokar en resa uppåt i mitt hjärnkontor och sätter ett par dussin påminnelser om det.
Nu ska kudden få smaka på mitt saliv.
Ibland är det inte lätt. Ibland förstår man inte riktigt hur man hamnade på ruta ett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar