Lighting up a cigarette, to smoke my loneliness away

Samtidigt som jag har det vackraste ögonblicket för mig själv här i mitt fönster med en nedsläckt lägenhet, musik, första parkett till det vackra vädret och cigaretter så får det mig att känna mig hur liten som helst.

Himmelen lyser upp, men det gör inte jag. Jag log till när grannpojken sprang ut halvnaken och hoppade i de havsdjupa vattenpölarna. Men mer än så blir det inte ikväll.

Jag känner mig ensam på samma sätt som hösten 2009. Känner mig inte riktigt tillräcklig. Kanske för att jag inte ska ångra mitt val om London. Orkar inte riktigt ha fler teorier om Norrköpings bravader mot mig. Känner mig bara trasig.

Godnatt Norrköping. Du borde sova så kan jag betrakta dig.

Dream a little dream

Jag var kär inatt. I min dröm. Och det spökar i mitt huvud idag. Jävlajävlabajs.
Fick en påminnelse om hur det ska kännas.

Up, up and away

Usch. Jag vill härifrån... NU!
Därför blev jag superglad över att veta att jag ska jobba en vecka i Västerås och efter det har jag ju bara några dagar kvar till London.

Norrköping visar mig att det är dags att gå vidare idag!

Cheerz

Next up London

Skiter i om ni skiter it. Men om 16 dagar sticker jag till London och min senaste update är att chefen som har hand om danes boende där jag ska bo, har sagt att jag får bo där hur länge jag vill. Dude.

Snacka om att nästan gråta av glädje. Det är inte bara att jag får fly norrköping. Jag saknar Dane. Vi hade för många långa nattsamtal om livet, för många gånger tillsammans i dimman för att inte sakna människan.

Blir taggad till att städa färdigt lägenheten och bara sticka. Vill inte spara någonting. Jag vill inte ha något att komma tillbaka till.
Nu är det MIN tur att upptäcka nya världar, ny kultur, ny musik och skaffa mig ett nytt liv. Det har jag Dane att tacka för. Han var avgörandet och det ska jag aldrig glömma.

Puss!

LinusP

Är nöjd. För lina är här. Jag fixade hem henne till norrköping! Mest för att jag dog av längtan, om jag ska vara ärlig!

Hoppas på att teatern blir inställd idag.
Fast ska ändå sova i Söderköping med mina föräldrar.

Cheer on!

4 år sedan förändrades jag, hand i hand med mitt hjärta.

Du har snackat med mig om att det varit lika svårt för dig som det varit för mig. Och jag litar på dina ord, ännu en gång. Men mycket snack, lite verkstad. Verkstad i form av att prata sanning.

Klart du får försöka. För det gör jag om och om igen. Men det gör lite ont.

När i helvete ska jag komma över det du gjorde?!