Samtidigt som jag har det vackraste ögonblicket för mig själv här i mitt fönster med en nedsläckt lägenhet, musik, första parkett till det vackra vädret och cigaretter så får det mig att känna mig hur liten som helst.
Himmelen lyser upp, men det gör inte jag. Jag log till när grannpojken sprang ut halvnaken och hoppade i de havsdjupa vattenpölarna. Men mer än så blir det inte ikväll.
Jag känner mig ensam på samma sätt som hösten 2009. Känner mig inte riktigt tillräcklig. Kanske för att jag inte ska ångra mitt val om London. Orkar inte riktigt ha fler teorier om Norrköpings bravader mot mig. Känner mig bara trasig.
Godnatt Norrköping. Du borde sova så kan jag betrakta dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar