Skiter i om ni skiter it. Men om 16 dagar sticker jag till London och min senaste update är att chefen som har hand om danes boende där jag ska bo, har sagt att jag får bo där hur länge jag vill. Dude.
Snacka om att nästan gråta av glädje. Det är inte bara att jag får fly norrköping. Jag saknar Dane. Vi hade för många långa nattsamtal om livet, för många gånger tillsammans i dimman för att inte sakna människan.
Blir taggad till att städa färdigt lägenheten och bara sticka. Vill inte spara någonting. Jag vill inte ha något att komma tillbaka till.
Nu är det MIN tur att upptäcka nya världar, ny kultur, ny musik och skaffa mig ett nytt liv. Det har jag Dane att tacka för. Han var avgörandet och det ska jag aldrig glömma.
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar