måndag, september 20
det är inte alltid lätt..
...men man försöker så gott man kan. Jag vill ordkräkas på någon, men jag har ingenting att säga för det finns ingen riktigt förklaring på någonting. Jag är bara ledsen och sur hela tiden. Jag är trött på min omgivning. Jag mår inte längre bra, som jag gjorde för 9 månader sen. Då mådde jag fint.
Jag hoppas detta är en fas. Allting är ju en fas, eller hur Leffe?
I'll be back
x
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Allting är ju en fas. Som att typ vara vegetarian. Och som att gilla musik. Och som att bråka med sitt liv. Och hela vår existens. Faser, allt och alla.
SvaraRaderaMen jag vet precis vad du menar, även om det är lite småsjukt. Det är så man får panik på varje del av sitt liv och tror att man ska gå sönder om man inte gör något. Som att man är en betydelselös skit som inte åstadkommit något, än. Men det blir bättre, någon sa att man måste nå botten innan det kan bli bättre, och jag är nog lite mitt i u-svängen.
Jävlar, vad djupt. Men du fattar, jag är normal i vanliga fall.
Ja, precis som jag skrev :) Allting är ju en fas. Men det är jobbigt när allting tillsammans blir till en enda stor fas.
SvaraRaderaHoppas du är på väg upp snart, Kenny! :)
Det vet du att jag alltid är. På språng för nya äventyr i livet. Men det händer ju så sällan. Vi får la skaffa oss egna äventyr kanske?
SvaraRaderaJa, men människan är för lat för att hitta sina egna äventyr och väntar gärna livet ut på att äventyren ska hitta dem. Dålig stil. För jag har märkt att det inte är så..
SvaraRadera