Rym med mig, någon.
Jag har någon slags klaustrofobi. Staden är för liten för mig just nu.. när jag vet att det finns en värld att upptäcka. Och jag bryr mig inte om det är i Enköping jag spenderar kvällen med en öl, bara det är inte här och bara om någon förstår mig.
Att nej, jag har inte gett upp någonting. Alla mina gamla känslor för min passion finns kvar. De vill bara inte synas eller tas fram just nu, för jag måste koncentrera mig på att komma upp igen. För det måste ju ske nån gång?
I'll be back!
x
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar