Jag har ingen bloggperiod

Har inte bloggat på tusen år. Men här får ni ett kopierat inlägg från min andra blogg.

Igår fick jag för mig att jag skulle göra chokladmousse på avokado. Då jag varken äter socker, spannmål eller mejeriprodukter så tänkte jag testa något som kan stilla mitt behov av godsaker.

Den blev skitäcklig och jag blev ledsen för jag var sötsugen, men kom på den briljanta idén att jag kan använda den som ansiktsmask istället. Ska testa det alldeles strax och hoppas på att min hy istället för att krackelera kanske kan bli lite mjuk och fin. Är inne i någon slags period där jag bryr mig om mig själv (WHAT, amanda, WHAT??). Jag smörjer in mig själv i naturliga oljor, har det i håret, gör egna ansiktsmasker och äter nyttigt och tränar. Det är otroligt skönt att ha något att fokusera på när det är så förjävligt ute.

Skickade min låt, som blev klar igår, till Mons (på tal om att ha något att fokusera på) och han ba "ÅH SÅ BRA DU ÄR SÅ BRA PÅ ALLT OCH DET LÅTER ASBRA" typ. SÅ.JÄVLA.SKÖNT. Kunde äntligen bara andas ut och släppa de där tankarna som säger att man inte duger. Han sa att jag var grym på att skriva text och mitt självförtroende kom krypandes ut ur det svarta hålet han har gömt sig i flera år och typ "hursa?". När någon, som är så fruktansvärt begåvad som Mons är, ger mig såna komplimanger så kan jag leva på det resten av året.

GLAD. Jag ser fram emot att få spela med mons mer. Skapa något. 

Det slutar nu.

Jag är fruktansvärt konflikträdd. En sån som inte berättar när någon gör fel utan hoppas de inser det själva tillslut. En familjemedlem har förstört vår familj under en längre tid och jag har stått tyst och jävligt ledsen bredvid och låtit det ske. Men igår gick det för långt. När respekten kommer i andra hand för att livet kretsar kring alkohol, då måste någon säga till. Jag har under ett halvårs tid eller längre målat upp en bild i mitt huvud vad som kommer ske om jag skulle säga "Jag mår skit av det här. ALLA mår skit av det här och jag säger stopp. Det slutar nu. Jag kan fan inte blunda för det här en enda sekund till". 

Bild 1: Personen i fråga blir arg, säger till mig att det inte är mitt problem, be mig hålla käften och sen är det inte mer med det. 
Bild 2: Personen förstår mig, ber om förlåtelse och säger "Jag ska bättra mig. Ingenting är viktigare än vår familjs välmående". 

Det blev alternativ tre. Där människan lever i total förnekelse, ser inte problemet och tycker hen har all rätt i världen att förstöra för att hen är the provider of this family. Även när man säger att man inte orkar mer. Att jag har mått skit under en längre tid över det här. "Jag älskar dig, men jag tycker fan inte om dig längre". Hen ger mig ett tomt och meningslöst förlåt. 

Hur handskas man med det här? 

En resa.

Fa-an vilka snygga bilder. Vilka talanger mina vänner är.

Idag åker jag och Robin till Sandviken. 

Kan inte förklara med ord hur skönt det ska bli att slippa det här stället ett tag.

ADDICDEAD

ADDICDEAD

Fick precis bilderna ifrån gårdagens photoshoot. Det är nästan lite jobbigt hur bra bilderna blev.

Så nu är det dags för alla att kika in på hemsidan (klicka på ADDICDEAD) och kanske till och med köpa en tröja eller två.

All cred till Lina Steén och Victor Bisgaard som står för

både modellande och fotografi.

Uppståndelsen

Som ett infekterat sår
Djupt som din motsats
Skrapar bort intorkat blod
med tunna naglar
Skriker inte när det smärtar
Gråter inte åt det onda
I tystnad växer det
Svider i kroppens alla hörn

Tillåter uppståndelsen av ännu ett ärr
En påminnelse om att nästa gång
skrika
när det smärtar.

Under höstens sista dagar

Var ute och matade ankor med min fina familj. Ja. Robin är en del av den.

Vincent (minstingen) är så söt att man inte står ut. Knoster.

Allting är magiskt, bara för en sekund.

Jag har fått inspiration på en ny nivå. Sen jag flyttade till Västerås har jag haft skrivkramp. Igår hittade jag tillbaka. 

Men inte till låttexter. Jag har funnit det här med dikter.

Det är så mycket som inte är bra just nu. Det är så mycket som tär på mig och det är inte en själ som ser det. Ta plats i min värld.

Här är lite bilder från här om dagen.

En höstpromenad innan vintern

Fjärde oktober och en Robin senare

Jag missar hösten.

Jag är sjuk. Men det gör ingenting. Robin kommer hit. Det gör mig så himla, himla glad :D

Gift.

Ställ ifrån dig glaset. Bara ett ögonblick.
Jag har hösten i mig och du har gift.

Jag förmodar att jag är van.
Men det hindrar mig inte från att skämmas.

Höj din röst, diffusa ord.
Du tappar oss på vägen.
Du tappade något på vägen.

Undvik din verklighet
Och gör den till vår.

Sluta upp. Bara en stund.
Allt jag avskyr blir du, när du har gift.

Ett par dagar i bilder.

I fredags sov jag över hos Matilda. Vi drack lyxigt amarone-vin, åt chips och dipp och tittade på film. Ja, sen tog vi ju såklart kuddkrigsbilder också. Vad annars?

Sen i lördags fyllde min kusin 16 år så vi åkte dit på lite kalajs och presentöppning. Det var trevligt. På kvällen drog jag på fest, det var helt ok.

Och idag träffade jag Fanny. Vi tog en fika och pratade mest om dator/tv-spel och kom fram till att det egentligen inte alls är någonting för oss.