lögner&bekännelser

Är så trött på att hålla saker inne. Det finns en enda person som håller mig stabil, som alltid hållit mig stabil och det är Robin. Att han och jag äntligen kan umgås igen får mig att vilja skärpa mig.

Han den senaste (är inte ute efter att smutskasta honom, måste bara få det ur mig) fick mig dit jag är idag, vilket är på något bottenlöst plan som jag inte har listat ut hur jag ska ta mig upp för. Han fick mig att känna mig värdelös, sjuk och liten. Jag är inte van vid att få ta emot så mycket kritik om hur jag är som människa. Särskilt inte när det i princip bara är dåliga kommentarer. Så av det har det lilla självförtroendet jag hade kvar försvunnit och det får mig att må dåligt. Alkoholen har blivit någon slags flykt ifrån mig själv. Han tyckte jag var sjuk i huvudet och alkoholen får mig gladare än vad jag är nykter. Därav tycker jag om mig själv bättre om jag är full.

Hur kom jag hit? Jag är på väg att bli min pappa.

Det kommer nog ta mig ett tag att bygga upp mig själv igen. Det kommer vara många liter alkohol med i bilden innan jag har kraft att börja om. Men jag vet själv att jag kommer klara av det. Bara inte just nu.

Jag struntar i vad andra tycker om mina metoder mot välmående. Det är bara jag som kan ta mig ur den här virveln av grått. Jag behöver nog bara stödhjul i form av vänner på vägen.

Tack.