...min allra bästa vän

Igår försökte jag somna men kunde bara tänka på det som var min hemstad för inte alls så länge sedan. Tänkte på alla gånger i kärleksparken med fina människor och folköl. Alla gånger man gick till replokalen och sjöng och skrattade hela vägen dit. Alla internskämt man inte längre kommer ihåg. Den fina sammanhållningen vi hade.

Jag saknar att kunna sitta tio stycken runt ett bord på världens bar och ha en gemensam konversation och skratta åt samma saker. Prata om allt dumt man har gjort och allt dumt man skulle komma att göra. Jag avskyr mig själv för att jag valde att flytta därifrån så tidigt inpå studenten. Jag var inte redo för en ny stad, även fast jag hatade Norrköping mest av allt. Jag vill tillbaka.

Nyårsafton det här året vill jag sitta och skratta med de där personerna som har en jävligt speciell plats i mitt hjärta. Skratta åt ingenting och dricka två öl för mycket. Vakna dagen därpå och skratta åt gårdagen. Jag saknar mina pärlor. Jag saknar mitt Norrköping.