desperado

det är väl bara att inse, att jag inte är så bra på det här.
det är väl också en bra grej att inse, att jag aldrig kommer bli det.

P-M-Freakin'-S

att förstöra för sig själv är det enklaste i livet.

åsberga och rödvin

Åh, jag hade en rätt vriden dröm i natt. Och det kändes bra.
Mamma och jag var på Åsberga, jag skulle hinna med bussen och tog ett stort glas rödvin och missade den.

Vaknade med rödvinssmak i munnen och ett litet begär efter det, hehu.

vi låser in oss i rutor # 2

Väl uppe på berget, är vi ändå inte nöjda. Då kommer rädslan och tar oss.

Jag verkligen ÄLSKAR Andreas Grega. Man vill bara stampa på sitt hjärta när man hör honom. Han får dagens jävla bravader och applåder. Duktigt jäkla jobbat, din grymma poet. Åh jag får så ont i hjärtat av vissa låtar.

Har jag något att tillägga? Jag mår bra. Toppen faktiskt. Det går någorlunda bra i skolan och det är väl så mycket man kan tycka om skolan om man är mig. Jag har ingen pojke som bor här längre, vilket som faktiskt känns jäkligt bra. Han är för fin.

Jag har fått en fin vän. En vän som känns long lasting. Som bara räckte ut sin hand utan att jag bad om det. Jag har fina framtidsvisioner av våra planer. Ser öl, ölhäng, nya vänner från den bästa staden i Sverige och mycket äventyr. Jag är pepp på min närmsta framtid.

Jag vill spela in musik. Jag vill göra musik med massa olika människor. Höra deras inspiration, få inspiration, ge inspiration. Börjar bli trist att inte spela när man var så van vid att göra det vardagligt.

x

Waiting on the world to change

Det är underbart ibland. Men det finns en osäkerhet som tar över mig. När blir det skit igen? Jag väntar..

däckardansen.dekadansen

Det är läskigt att detta kommer ur min mun. Men ibland så inspirerar han mig. Han som faktiskt vill umgås med mig, på riktigt, utan att begära något tillbaka förutom kanske sina pengar och någon som lyssnar. Han inspirerade mig precis till att hata, avsky och vara bitter. Shit. Slog mig nu att min bästa vän är freakin' Ari Gold.

Men fa-an, vad jag avskyr denna fejkade atmosfär där alla går omkring med ett tomt leende och en blick som är vinklat snett uppåt och tro att allt är frid och fröjd. INGENTING ÄR NÅGONSIN FRID OCH FRÖJD.
"Här är alla varandras vänner, här älskar alla varandra"
Jag trodde vi var människor. Håll din fiende närmast. Här hatas det. Precis som det ska vara, precis som de där hippie-brudarna som har fastnat i 70-talet vill ändra på, men precis exakt där man ska vara för total harmoni.

Man tror att man är så godhjärtad och duktig, när man i vilket fall som helst kommer hamna i något slags helvete. Varken man dör eller fortsätter leva.

Dekadens, urartning, kulturellt förfall. Gör dekadansen, däckardansen. Supa o slåss, puzzhej