Det är läskigt att detta kommer ur min mun. Men ibland så inspirerar han mig. Han som faktiskt vill umgås med mig, på riktigt, utan att begära något tillbaka förutom kanske sina pengar och någon som lyssnar. Han inspirerade mig precis till att hata, avsky och vara bitter. Shit. Slog mig nu att min bästa vän är freakin' Ari Gold.
Men fa-an, vad jag avskyr denna fejkade atmosfär där alla går omkring med ett tomt leende och en blick som är vinklat snett uppåt och tro att allt är frid och fröjd. INGENTING ÄR NÅGONSIN FRID OCH FRÖJD.
"Här är alla varandras vänner, här älskar alla varandra"
Jag trodde vi var människor. Håll din fiende närmast. Här hatas det. Precis som det ska vara, precis som de där hippie-brudarna som har fastnat i 70-talet vill ändra på, men precis exakt där man ska vara för total harmoni.
Man tror att man är så godhjärtad och duktig, när man i vilket fall som helst kommer hamna i något slags helvete. Varken man dör eller fortsätter leva.
Dekadens, urartning, kulturellt förfall. Gör dekadansen, däckardansen. Supa o slåss, puzzhej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar