Jag vill faktiskt hem nu. Det är dags.
Jag måste få träffa Emma. Jag måste få träffa Emil.
Abstinens som växer i mig som ogräs och jag vill bara kunna se in i ögon och känna att jag är hemma.
Hos er är jag hemma. Hos dig är jag hemma.
Denna resa som blev kortare än tänkt (förhoppningsvis) har i alla fall fått mig att öppna ögonen för kärlek. Att den kärlek jag har till människor är starkare än vad jag trodde.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar