cheers

Det är så sjukt irriterande vilken kontakt vi har med världens konstigaste människor. Är vi lika konstiga?

Att i ena sekunden ha ångest över hur dåligt man har behandlat någon för att sedan i nästa sekund göra exakt likadant. Jag blir så förvirrad och vill bara ha ett resultat.

Man har målat upp en bild. Som man håller kärt på något jävla vänster. Sen när målningen hade för många skavanker så släppte man det. Ett år senare ser man bilden igen och den är precis som man kommer ihåg den när man målade upp den. But hey, even the Mona Lisa is falling apart.

Det är lökigt. Lökigt som tusan. Men ord som man aldrig trodde man skulle få höra från en person blir liksom hjärtskärande när man vet att det aldrig kommer hända igen.

Som jag och Djingis Khan säger. Det är en hatkärlek mellan alla. Man hatar att älska och älskar att hata.
Det känns som att man borde säga som det är eller inte säga något alls. Och säger man för mycket bildas det en förhoppning. Precis som du gjorde.
Det är så fånigt att jag blir såhär. Men som sagt. Du är en hype.En fånig jävla hype.