Angst eller ångest

Städa, måste jag göra. Ska ta tag i det NU. Spela arg musik, typ chariot. Det blir säkert bra.

Tänkte bjuda hit min toviga vän Viccan om jag hinner städa. Tänkte bjuda på askladdiga muffins (jag gillar det kladdigt) och kaffe som smakar avlopp.

Idag blir det att tröströka och kedjeäta för att sopa ut ångesten utanför dörren. Ig-varningar cirkulerar runt mitt huvud som såna där stjärnor i tecknad film. Jävla skit! Måste sluta dricka öl och börja knapra sömnpiller. Eller kanske köra på en kombination. Fast det var ju jävligt off-track. Det som kan hjälpa mig är väl att börja plugga. Men vart fan finns motivationen?! Inte i den här äckligt stökiga lägenheten i alla fall. Borde ta kort så ni får se vilket hell hole jag lever i. Vilket hell hole jag tillåter mig själv leva i. Idioti. Människor är idioter. Men nu är det fan slutklagat på mig själv.

Människor är idioter. Nämnde jag det? Går omkring och tror att de är egna och unika. Jag skulle kunna leva med att jag inte är one of a kind, även fast jag är det. Det är svårt att vara unik när alla försöker så jävla hårt med att vara unika. De som går till myrorna och hittar det fulaste man möjligen kan ta på sig, provar det och dessutom köper dessa plagg. Eller de där jävla idioterna som går omkring i genomskinliga kläder och tror att de ska få ligga. Hur tänker man då? Man har ju för i helvete redan sett allt. De som heter "Me, myself and I" (som Robin påminde mig om igår) på sina gallerier på helgon och tycker att det är eget och nyskapande. Nej, hjärtat. Det är inte eget och nyskapande.

Egen, unik och nyskapande är ingenting man gör sig till, det är något man föds till. Eller som brandmännen gärna säger i nile city "kille är ingenting man föds till, det är nånting man blir"

Jävligt smarta grabbar, de där.

Ta detta med en nypa salt.

Hejdå, för i helvete.