all this in vain, for a dream

Typiskt mig att tycka att hösten är mysig samtidigt som jag vill lämna Sverige för gott.

Jag avskyr att känna att något inte riktigt är rätt men att aldrig få reda på vad det är. Kanske är det filmen som fick mig lite off-track. Jag drömmer lätt iväg till en himmelskt blå plats, ibland. Ibland vill jag inte komma tillbaka till verkligheten.

En kombination av två sidospår. Galet hur twistad hjärnan kan bli.

Idag drar jag till Motala med Jesper och kelar med små kattungar och hjälper mamma med hennes iPhone.

xx