explosioner

Jag vaknar på morgonen och de första orden i mitt huvud är "300 mil, snart andra sidan jordklotet! Jag måste härifrån innan jag exploderar".

Det är så patetiskt att känna såhär. Att känna sig ensam. Själv är man inte van vid att spendera många kvällar ensam. Ibland är det skönt, ibland är det olidligt. Då är det flera tillfällen jag vill att du ska komma hit. Då slår orden mig i huvudet "300 mil, snart andra sidan jordklotet".

Jag kan vara ärlig och säga att jag tänker på dig mer än vad jag borde.