Är det verkligen såhär det ska vara, varenda gång? Jag vill inte vara den här människan.. Jag vill vara den självständiga och uppkäftiga amanda, som inte bryr sig. Den jag har varit i sju fartfyllda månader.
Men jag antar att det här är en av de många nackdelarna som bara följer med, som toalettpapper under skon, som matrester i mungipan, som resten av fåglarna i flocken, som människor på planeten Jorden. Inte mycket man kan göra åt liksom. Jag skulle väl kunna ta bort toalettpappret eller torka bort matresterna, men känslorna är som människorna på planeten Jorden. Jag kan inte bara radera det.
För vad händer då med framtiden?
Förvirrande much? Yez
Imorgon kommer jag nog inte fatta det här överhuvudtaget.
Äsch, med dig kan jag vara vem som helst.
SER NI?! Jag skrev inte ens det där med mina fingrar, jag har en liten pubertal flicka i min kropp som skriver och tänker när jag försvinner in i mina dagdrömmar. Inte okej! Det här börjar bli lite pinsamt.
Jag är en förälskad flicka i en kvinnas kropp, jag är ett lingon i ett stort kretslopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar