Stockholm/Paramore

Stockholms helgen var helt fantastisk, som vanligt. Kan det bli dåligt när man har Sonja i närheten? Tror inte det.

Måndagen däremot.. oj oj.
Jag stod själv och köade i 1½ timme vilket resulterade i svåra smärtor i ryggen och stela ben. När jag kom in så träffade jag på allt trevligt folk. Mycket fint.

Det var fyra förband till Paramore och det enda värda förbandet var you me at six som var goa som fan och bättre live må jag säga. När paramore började (om jag inte minns fel började de med ignorance) spred sig en gåshud jag aldrig känt förut ut över hela kroppen. Det var som att lyssna på skivan bara med några tusen som jublar och överröstar Hayleys röst. Sjukt proffsiga musiker det där må jag säga. Dont get me started om hur jävla snygg hayley var alltså. Blont hår och sitt fina leende. Jag tror jag är kär. När man inte trodde att hon kunde ta högre toner så drog hon till med någon så helt fruktansvärt hög ton, då ville man bara gråta av lycka / avundsjuka. Jag önskar att jag var typ 10 cm längre, då hade jag sett bättre, men jag är glad att bara varit där.
Paramore var värt.

Idag ska jag tvätta. Jag har ingenting rent, allt luktar dogcrap.