Vilken vacker kväll det är.
En annan slags dimma än vad jag har i tankarna.
Men ändå.. dimma som dimma.
Det här är min utsikt från mitt poetfönster.
Där man spenderar tid med halsduk och mobiltelefonen
i väntan på fina sms.
Jag tycker det är fint att se hur individer
leva så nära inpå utan att ens känna dem.
Skicka ett leende till den rökande mannen
i fönstret mittemot vid ögonkontakt.
Sånt tycker vi om.
Mysigt. Nu ska jag nog ta mig en kopp te.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar