Vart jag än går i dessa minuter av överflöd så tänker jag på besluten jag måste ta och ge till dig, er. Om jag säger stopp så förlorar jag dina ordpussar. Säger jag fortsätt kanske allting går som på repeat. Jag är i ett skönt men olidligt mellanläge men jag tycker inte alls om det.
Klart att jag vill vara med dig, men hela jag vill inte det längre.
Dina bitar som föll över min säng ligger kvar här sen natten innan. Hårstrån från gitarrspelande män i skor singlar ner när jag skakar av täcket för sjunde gången. Jag vill egentligen glömma alla jag har känt för att börja om. När jag träffade första kärleken, visste jag att det var äkta. Andra, tredje, sjunde you name it, hade jag ingen aning. Jag gick på första magpirret.. det är fel. Men jag kan inte komma på hur jag kunde vetat..
Jag undrar fortfarande, två år senare. Om jag visste hur äkta kändes, så hade jag aldrig behövt såra en enda själ.
Jag saknar en bundiskram och partnersleenden. Jag saknar höst'08 när allting var nytt och spännande. Nu söker man nytt, fast man vill behålla det gamla. Det är så fel. Men jag ska klara det här, för jag är stark även fast hjälpen är på väg. Mina impulsiva handlingar ska bort.. särskilt om det handlar om liv och död. Så kan jag inte fortsätta. Jag kan inte fortsätta leva i skräck mot mig själv.
Mitt fönster är öppet och Dallas sjunger om kärleksresor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar