Förr eller senare försvinner alla
Men du måste stanna.
Det jag tänker på nu är fjantiga leenden,
orelevanta konversationer i dimma och
kassa filmer för att fördriva tiden.
Jag tänker på hela nätter av ögonkontakt.
YES. Ge mig?
Det är poesi och jag tror att jag nått
gränsen till magont.
Mina fjärilar dansar inte bara,
de bankar och vill ut och få
utlopp för deras vingslag.
"Jag vill krama din själ
och hålla om den när det
blåser och regnar"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar