snara

Med samma kläder på mig från gårdagens festerier ser jag solskenet stråla in i köket där jag har min ångestsnara runt halsen. Någon dag ska jag börja tänka positivt, tänker jag som tusen gånger förut. Gitarren ger inget tecken på liv överhuvudtaget och mobiltelefonen ligger tyst och halvdöd mot mina smutsiga lakan.

Med minnen som slår tillbaka får jag ont i magen och ögonlocken sluter sig fort men försiktigt. Det var ingen fara, en misslyckad fest, tänker jag och det har jag också gjort flera gånger men inser ganska snabbt att vissa människor får en att inse att man är liten.

I'm great among small people and I'm small among great people.
Kan man förklara det så? Man kanske ska googla känslan av allt det här..

Iallafall så saknar jag min ängel som är många mil bort och även fast vi ses på söndag så känns det lite tomt i min säng när du inte är här.