Jag vill varken tro eller erkänna för mig själv hur det faktiskt kan vara. Jag vågar inte inse egentligen. När du sa att det är oss det handlar om, våran framtid så förstod jag vad jag antagligen, om det nu är som jag tror, kommer göra mig av med. Vad vi gör oss av med. Det skrämmer mig.
Jag kan inte sova pågrundav tankarna som slår mig rakt i huvudet och gör att min mage bubblar av oro. Jag hoppas att jag får en tankeställare av det här. Vill inte kasta någonting åt döden, jag vet inte om jag någonsin skulle kunna förlåta mig själv. Att någon dag i framtiden, om det är du och jag, försöka om och om igen och det inte fungerar och inse att det var vår enda chans.
Nu har jag fått ur mig lite känslor och det känns skönare så. Men sova blir det nog inget av förrän om ett par timmar. Skönt att jag har någon att prata med det om..
För att bli lite positiv igen dårå..
Here's Johnny har ju spelning 29e maj som jag helst inte vill att någon som jag känner kommer och kollar på. Men det är ju i östergötland, så mycket kan jag väl avslöja.
Och bandet peppar som fan och jag peppar som fan för den här veckan. Som Johan skulle säga "It's greaat" (y)
Nu ska jag starta igång lite Kenny Starfighter-avsnitt och skriva med FeliciaJellyFish på msn och försöka kanske tänka på annat eller bara fortsätta prata om det. Det är skönt att få ut många tankar, så att man inte har dom för sig själv.
Länge sen jag slängde upp en låtrad, så här kommer en från en av världens bästa låtar.
Now That I'm Walking By
Tell Me What I Would Loose
- Here's Johnny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar