Om jag kunde spola tillbaka tiden så skulle jag ha gjort det. Ingenting och inga känslor har försvunnit ifrån mig. Det är något alla borde veta, glad på utsidan, kaos på insidan. Så kommer det nog stå till ett tag. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var med dig, en sån liten stund av det vi hade bestämt. En sån liten del av alla planer vi kastade upp i luften och fångade som löv. Nu blåser dom iväg, och ingen vet riktigt vart dom tar vägen. Jag önskar att jag hade bara en liten aning om vart våra planer gömmer sig. Vart dina känslor gömmer sig.
Om jag visste det, Albin, så skulle jag plocka upp dina känslor med försiktighet och lagt ner dom i en ask med bomull. Jag skulle slå in dina känslor i en ask med röda snören och ett litet klisterhjärta som det står "Jag älskar dig, föralltid". Sen skulle jag låta dig dricka upp dina känslor och låta dom simma till hjärtat igen. Och jag hoppas att ditt hjärta inte läcker så att de försvinner igen.
Alla säger att du är för omogen för mig, för feg, en skit. Vad vet dom om allting? Du och jag hade det bra, är inte det de enda som räknas i slutändan? Det var bara du som gjorde mig lycklig och nu har jag ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar