Utan ord och medvetande så känner jag dina känslor under min hud. Känslan av sorg begraver mig på samma sätt som den begraver dig. Jag vet hur det känns att förlora någon, den, det. Och jag vet att det inte är lätt, men att det är rätt.
Och som jag har sagt förut och som jag säger det igen, du hann såra innan du blev sårad. Och du borde veta att du gjorde en tjänst till människan med sitt hjärta halvt krossat. Nu vet han hur det är att förlora något man håller nära och kärt. Och det kommer han att bära med sig.
Till sötebollen som jag är avundsjuk på.
Jag förstår vad du menar men det är något i mig som skriker nej. Varför var jag den som skulle såra? I mitt hjärta tar jag hellre sorg än att ge den till någon, eftersom det är det värsta man kan göra. En vis man sa en gång en sak som aldrig kommer försvinna från mig och som jag försöker på något sätt leva efter:
SvaraRadera"Ett öga för ett öga gör hela världen blind"
Men vem är jag att döma dina ord?