Yes, 2 månader har gått och jag är förändrad. Positivt, denna gång. Någon gång i sitt liv hittar man någon som tar fram ens negativa sidor och lockar fram frustration och flera kilon av surhet och där står man och är en skitdålig flickvän, tror man.
Sen träffar man en ny, man känner samma pirrighet i kroppen de första dagarna men efter en månad ungefär känner du den där nya känslan. Ni bråkar aldrig, du blir inte sur på någonting av vad han säger och istället för att grymta ihop till en liten boll i sängen sitter du bredvid honom i soffan och pillar honom i håret och fnissar åt alla dumma saker han säger.
Ungefär så känns det just nu. Albin Salihu förändrar mig till en bättre, gladare, självsäkrare människa. Tacka honom :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar